Kroppshets

Jag blir tipsad om att gå på en julmarknad med temat ”kvinnokraft” och bildgooglar, kollar instagram. Och där är de igen, en av mina största pet peeves inom feminismen: kvinnokroppen till salu som kitschigt empoweringprojekt. Det har formligen rasat in samma sorts krimskrams från konstnärskollektiv och små butiker jag följer på instagram. Det är virkade livmödrar, ringar med könsdelar, koppar med brösttryck, stickade tuttar, stiliserade oljemålningar av fittor, planscher med tio olika kvinnorkroppar som berättar att ”alla är olika!”. Man ska ”hylla mensen!”. Kappahl har försökt övertyga mig om att de har kläder för ”riktiga kvinnor”, vad fan nu det betyder?

Och så förblir kvinnor kropp, först och främst. Och kvinnorkroppen förblir ett kitschigt mysterium.

Jag vet, kvinnors kroppar är ständigt politiserade. Får vi säga nej eller är allt utom mordförsök som motstånd ja? Får vi lov att välja om vi vill vara/bli gravida eller inte? Det hänger lite i luften.

Kritik som riktats mot kapitalism och reklam från feministiskt håll är att den kommodofierar själva kvinnokroppen och så ofta framställer det som att det är kvinnokroppen i bild som är till salu snarare än varan vara namn finns med. Att kvinnorkroppar ofta styckas upp på reklambilder så att betraktaren slipper ta in en person, det räcker med bara brösten, tack.

Av någon anledning tycker vi som rörelse att det är en bra idé att fortsätta med det och säljer glatt lösa små kvinnokroppsdelar i olika material och utföranden. Lite trött undrar jag: varför måste all kamp jämt kommersialiseras? Varför måste den förpackas och säljas? 

Kvinnors rätt till abort hotas ständigt, rättsväsendet klarar fortfarande inte av att hantera våldsbrott mot kvinnor utan slutshaming, kvinnor jobbar mer sällan heltid, har oftare otrygga anställningar. Smärta och biverkningar av preventivmedel är saker som ses som naturliga för kvinnor att ”stå ut med” medan preventivmedel för män hålls tillbaka pga exakt samma biverkningar. Jag tvekar på om det här är något som kommer att förändra den föreställningen om kvinnokroppen. Jag behöver inte ”hylla mensen”, tackar som frågar. Min kropp är inte en källa till mystik och kitsch. Jag behöver likvärdig vård för alla kön och lika lön för lika arbete. Någon gång vill jag att vi slutar prata om kvinnor som kropp och börjar inse att det här synen på kvinnor är en del av problemet.

Det finns annat att göra än att virka äggledare och måla menskonst, gott folk.

Annonser